Tillbakablick: En vecka i Växjö

Förra veckan lämnade jag Skåne för att spendera en vecka i Växjö och den här gången skulle majoriteten av tiden tillbringas i skolbänken. Det finns mycket att berätta om den härliga och intensiva veckan, men jag väljer istället att återge den i bilder. 

Nedan finns ett par bilder som är signifikativa för min vistelse. Det är inte alltid lätt att behålla sin livsstil när man är på en annan ort och inte har tillgång till kylskåp eller kök, men skam den som ger sig. 

Må väl!

Morgon i Växjö. 

Att ta trapporna istället för hissen är ett perfekt sätt att få vardagsmotion.
Dessa trappor användes flitigt under veckan. 

"Hälsotallriken" på campus blev den stora favoriten under vistelsen.

Underbara Växjösjön gav utrymme för både motion och vila.

Sista kvällen lyckades jag hitta en grön smoothie.
Det blev en "Green Mango" på caféet Condecco.

Skymning vid Växjösjön

En vårdag i april

Vilken lördagförmiddag! Solen sken och våren låg i luften. Junior och jag begav oss ut på en powerwalk med siktet inställt mot mina föräldrar. Efter sex, i stort sett, sömnlösa nätter somnade han efter 10 minuter i den rullande vagnen. Den friska luften gör mirakel för en liten med hosta. När jag klev upp i morse var jag inte särskilt taggad på att bege mig ut, men joggingskorna åkte på ändå.

Det är så lätt att förhandla bort träning/fysisk aktivitet. Så lätt att inte orka. Att lägga tiden på någonting annat eller att gå ut så hårt inledningsvis att det efter ett par dagar inte längre är varken hållbart eller roligt.

Min relation till träning har alltid varit komplicerad. Under den första delen av mitt liv kunde jag inte varit mer ointresserad av träning, så vida det inte gällde att spela basket på rasterna. Hade det funnits ett pris i "flest-ursäkter-att-inte-delta-på-skolgympan" hade jag varit en årlig vinnare. Inget att vara stolt över, men det är ett faktum.

Jag var övertygad om att man var tvungen att vara en viss typ av människa för att kunna uppskatta träning och framför allt för att kunna åstadkomma bra resultat. Antingen så var man duktig på det eller inte. Det fanns inget mellanting. Ingen plats för utveckling.

Sedan kom intresset för mat, med fokus på hälsosam mat, och med den också ett visst intresse för träning. Det gick hand i hand. Innan jag visste ordet av det befann jag mig på en utbildning som handlade just om träning, kost och välmående. Hälsocoachutbildningen var ett av de roligaste åren i mitt liv!

Jag insåg hur skev min bild hade varit. Man föds inte som "träningsmänniska". Man blir det! Trots alla träningspass under utbildningen snörade jag gladeligen på mig löparskorna. Jag njöt av att jogga förbi kohagar och öppna fält när lektionerna var slut för dagen. Jag hade väck min inre "träningsmänniska".

Mot slutet av utbildningen sa kroppen stopp. Smärtsystemet kraschade och alla träningsinsatser renderade i stor smärta. Jag blev en "ofrivillig soffpotatis", men jag gav aldrig upp hoppet.
Efter att ha varit noga med att ständigt förse kroppen med mycket näring, genom bra naturlig mat, och pussla in så mycket "vardagsmotion" som kroppen tillät kom jag en liten bit på vägen.

Den stora vändpunkten blev Junior. Graviditeten gav mig tillbaka min möjlighet att röra på mig. Nu accepterar kroppen mer och mer rörelse. Långsamt bygger jag upp tåligheten och jag känner alla positiva effekter som mina insatser ger. Är det någonting som jag inte förhandlar bort i dagsläget så är det möjligheten att få röra på mig. Vem vet hur lång tid vi får?

Maken och mopsen mötte upp oss hos mina föräldrar. Vi fikade alla tillsammans i trädgården och Junior var stolt när han fick hjälpa till att skruva ihop ett bord. När det var dags att åka hem tog maken med sig Junior och mopsen i bilen. Jag ville ta mig hem för egen kraft.

När jag körde mina intervaller på vägen hem, med musiken dunkandes i hörlurarna, kände jag en sådan enorm tacksamhet. Tacksamhet över den vackra vårdagen. Tacksamhet över att min kondition var bättre än vad jag trodde och framför allt tacksamhet att jag i år, för första gången på 5 år, äntligen kan jogga igen.

Må väl och ge aldrig upp!

Juniors vy innan han somnade gott i vagnen.

Fika hos föräldrarna efter powerwalken, innan det var dags för intervaller. 

Påskafton 2016

Här hemma är influensan ersatts med en mycket mer lätthanterlig förkylning. I torsdags kom jag äntligen ut på en powerwalk. Solen bestämde sig för att titta fram medan jag i rask takt vandrade längs stranden. Det var underbart att få känna den friska luften, solens strålar mot ansiktet, se havet och känna hur kroppen äntligen fick röra på sig.



Igår var det dags för årets första påskfirande. Syskonskaran från norr och söder samlades runt påskbordet hos föräldrarna för en dag med god mat och många skratt. Min motion blev att hålla koll på Junior när han lekte loss med kusinerna. Inom familjen har vi kommit överens om att inte ge barnen traditionella påskägg fyllda med godis utan istället får de leksaker, böcker eller dylikt. Det är roligare i längden och bättre för hälsan.

Nu är det dags för förmiddagsfika och jag är smoothieansvarig. Det blir en hallon och ingefära-smoothie innan påskfestligheterna fortsätter.

Må väl och passa på att njuta av tiden tillsammans med nära och kära!

I år blev det björkris med redan fästa påskfjädrar

Årets påskris

Efterrätten under första påskfirandet.
Havtornskompott med björnbär toppad med marräng med lakritsinslag från Gastronomi & Harmoni. 

Påskpresenter till syskonbarnen.

Juniors första påskägg i år.  

Earth Hour 2016

Ikväll klockan 20:30 är det dags att släcka alla lampor, att stänga av tv och datorer för en timme. Det är dags för Earth Hour 2016! Den timme där människor världen över väljer att stänga av elektriciteten som en manifestation för önskan om en bättre miljö.

I vårt hem är Earth Hour en stående tradition. Vi tänder levande ljus, äter god mat och ägnar en timme åt att prata om allt mellan himmel och jord. Att visa sin välvilja för miljön har aldrig varit lättare eller trevligare. Hur skulle du vilja spendera en timme utan elektricitet?

Må väl och släck för en ljusare framtid!

Doftpinnar och influensa

Dagens lunch

Här hemma är jag fortfarande kvar i förkylnings- och feberträsket. Jag börjar misstänka att monsterförkylningen i själva verket är influensa. Det är bara att bita ihop och fortsätta kurerandet. Maken var omtänksam och hade gjort en lunchlåda till mig med sallad, kokta ägg, stekt kalkonbacon och riven parmesanost.

Den senaste tiden har fördrivits med ett maraton-tittande på SVTs serie "Gift vid första ögonkastet." Jag har tidigare sett första säsongen, av både den svenska och den amerikanska versionen, av programmet. Nu låg jag nerbäddad framför säsong två av den svenska versionen.

Jag tycker att det är spännande att få följa paren från första mötet till när de ska fatta beslutet om huruvida de ska fortsätta vara tillsammans eller inte. Att få bevittna alla processer som sker hos såväl par som individer och se hur de väljer att möta olika hinder som uppkommer längs vägen. Det är ett annorlunda socialt experiment, men det är otroligt intressant och som tittare är det svårt att inte vända blicken inåt. Vilka värderingar är viktiga för mig? Vad är viktigt för mig i en relation?

För mig är det viktigt att integrera feelgood-stunder i vardagen. Så när mina ögon var fyrkantiga och serien var slut bestämde jag mig för att ta fram doftpinnarna som vi fått i present. Det var lättare sagt än gjort att bryta upp förpackningen. Efter en kamp med, den väl omslutande och tämligen hårda, plasten kring korken började det riktiga kriget dvs. att få upp korken. Den satt som berget! Efter lirkande, verktygsanvändade och några svordomar åkte korken äntligen av. När pinnarna satts i och flaskan fått sin plats i badrummet kändes det värt besväret och jag kunde återvända till täcket.

Ute skiner solen. Jag hoppas på att snart kunna vinka hejdå till flunsan och få komma ut för att njuta av vårluften. Håll tummarna!

Må väl!

Doftpinnarna

Charmiga visdomsord från ett café på Caroli i Malmö
i början av året.

365 dagar

Ibland känns det som att utvecklingen står still. Som att jag står kvar på samma plats som jag gjorde för en, två eller flera veckor sedan. Träningen är fortfarande pausad.

En ny dunderförkylning gjorde entré i fredagskväll och jag har varit sängliggandes sedan dess. Förskolebaciller är inte att leka med. Det är den typen av baciller/virus som skrattar åt immunförsvaret medan de invaderar kroppen, men förr eller senare vinner jag slaget!

I början av året köpte jag en 365dagars-dagbok. Varje dag skriver jag några rader om vad jag har gjort för att komma närmare mina mål. Ett, för mig, perfekt sätt att kunna se att jag faktiskt rör mig framåt, även när det känns som att allting står stilla. Varje liten insats är ett steg i rätt riktning.

Det handlar inte om att nå målet på snabbast möjliga tid. Det handlar om att bygga upp någonting hållbart. Att inte ge upp. Att vara medveten om vart jag är på väg och varför jag vill komma dit.

Att göra en hälsosam vardag till en bestående livsstil istället för en tillfällig plattå.
Och viktigast av allt: Att njuta av resan!

Vad gör du för att röra dig närmare dina mål?

Nedan ser ni bilder på några av veckans feelgood-stunder.

Må väl!

Torsdagen bjöd på feelgood hos frisören. 

Min nya härliga keps kom med posten.

Förra veckan levererades även mina nya
"don't quit" träningstights från NLY Sport . 

Skottdagen 2016

Igår var det skottdag, ett fenomen som inträffar var fjärde år. Vädret var underbart. En krispig februarikyla som ackompanjerades av en blå himmel och solsken. Nedan ser ni hur min vy såg ut när jag promenerade till jobbet. 

Igår var en dag då jag fick skäl att blicka tillbaka på min resa. En resa, som rent hälsomässigt, bestått av många uppförsbackar under de år som jag trodde skulle vara min prime time. En inflammatorisk sjukdom som härjade fritt och ett smärtsystem som gav vika. Ibland blir inte livet som vi har tänkt oss. Varför väljer jag att dela med mig av detta? Jo, för att det finns många som tar sig fram i motvind, som kanske till och med har ett berg att bestiga. Allt jag kan säga till er är: Det blir bättre. Kryp fram om du måste, men stanna inte. Och om du måste stanna, stanna enbart för att ta ett djupt andetag innan du fortsätter igen. 

Idag gör jag saker, som jag i mina mörkaste stunder, inte trodde var möjliga. Jag tränar. Jag är mamma till en fantastisk liten kille. Jag har ett arbete som stimulerar mig och som jag gläds åt att få gå till varje morgon. Och igår, på skottdagen 2016, anmälde jag mig till mitt första lopp på flera år. Det är visserligen "bara" 5 km, men för någon som aldrig trodde att hon skulle kunna jogga igen är det hoppets lopp. Hur det än må gå. I september i år går startskottet för ytterligare en del av livet som jag väljer att ta tillbaka. Mark som jag ska återerövra och än en gång göra till min. 

Så när du står där framför ditt berg, visualisera den vackra gröna dalen som finns på andra sidan. Den som du kommer att nå när du väl har klättrat över berget. Föreställ dig hur solen kommer att lysa på ditt ansikte när du njuter av grönskan. Det kommer att hjälpa dig när klättrandet känns som tyngst. 

När jag klev innanför ytterdörren igår väntade ett paket från bokus på mig. Årets bokreainköp hade äntligen landat i min ägo. Josefin Jägers bok Hello Green är en bok som jag, vid upprepade tillfällen, har vänt mig till för inspiration och nu var det var hög tid att den flyttade in hos mig. 

Den näringsrika kosten är ett av de verktyg som hjälper mig att bibehålla min goda hälsa. Ett verktyg som jag kan rekommendera till alla som vill må bättre. 

Må väl och njut av dina segrar, hur stora eller små de än må vara!

En dimmig lördag i februari

Det är lördagmorgon. Ur högtalarna strömmar Jason Mraz's låt Butterfly. Ute ligger dimman tät, men inne är det solsken i blick. Detta trots en ytterst ihärdig förkylning som den senaste tiden har satt käppar i hjulet för allt vad träning heter. 

Den senaste veckan har både kettlebells och ett träningsgummiband flyttat in i hemmagymmet och de väntar nu troget på att användas. Vi känner ju alla till "den bistra sanningen". Oavsett hur mycket du investerar i träningskläder, träningsredskap eller gymkort så gör de absolut ingen nytta så länge de inte nyttjas. Det är inte de materiella tingen som räknas. Det är kontinuiteten, insatsen och ihärdigheten som ger resultat. Fast jag tror att många håller med mig när jag säger att det är otroligt roligt att införskaffa snygga träningskläder eller andra prylar som förgyller träningstillfällena. Investera i något som du verkligen vill ha och använd det med glädje. 

Sedan förkylningens startskott har jag sjunkit längre och längre ner i "mack-träsket". Då förkylningen har varit av en mer "militant-förskole-karaktär" har det varit bekvämt att bara ta en macka till middag. Nu är det dags att bryta ett dåligt mönster. Från och med idag börjar utmaningen med att fasa ut mackorna och att ersätta dem med bättre alternativ. Nedan ser du en bild på morgonens frukost.  Naturell soygurt med stora blåbär, ekologisk kiwi, eko banan, chiafrön och bipollen. 

Vilka mönster vill du bryta? 

Må väl!

Inget knussel, som Emil sa.

Det här är en ny blogg, men vi börjar i mitten. Med start här och nu. Låter presentationen få växa fram efterhand. Låter relationen växa fram med de inlägg som publiceras. Inget knussel, som Emil i Lönneberga hade sagt.

I skrivande stund har jag precis packat upp ett par paket, som innehöll beställningar från nätet. Först ut var paketet med min nya Klean Kanteen, en sportflaska som rymmer 800 ml. Perfekt att ha med på jobbet. Det här är inte min första Klean Kanteen-flaska och det blir med stor sannolikhet inte min sista. Klean Kanteen erbjuder bra giftfria flaskor som tål maskindisk. "Tål maskindisk" är den magiska frasen...  Efter "giftfri" såklart! De har en bra hållbarhet. När man väl har fastnat för produkten kan man dock inte låta bli att köpa olika flaskor till olika ändamål.

Det andra paketet innehöll en bok, närmare bestämt The power of habit av Charles Duhigg. Den handlar om hur våra vanor påverkar oss och hur denna kunskap kan hjälpa både individer och företag att utvecklas. Jag ser fram emot att snart få djupdyka ner i boken. Du som väljer att fortsätta följa min blogg kommer att upptäcka att just utveckling är ett återkommande tema.

Idag lyckades jag dessutom (äntligen!!) få tag på en påse medjool-dadlar. Det var butikens sista och innan dess har de varit slut hos leverantören. Medjool-dadlar är krämigare och innehåller mer näring än vanliga dadlar. De är ett stående inslag i mina dagliga smoothies. En bieffekt av att jag köpte Ella Woodwards första kokbok "Deliciously Ella" förra året. Ella använder medjool-dadlar till många av sina recept. Då jag gärna använder hennes kokbok har även jag lärt mig hur mycket godare det faktiskt blir med just medjool-dadlar.

Väl inne i butiken kunde jag inte låta bli att även fylla på med ekologiska paranötter. Två paranötter om dagen ger oss vårt dagliga behov av selen. De är perfekta att ha med i hemmagjorda nötmixer, exempelvis tillsammans med torkade bär, pistagenötter och mandlar. Mums!

Innan jag avslutar detta första blogginlägg vill jag passa på att tipsa om Kjell Enhagers vinterprat i Sveriges Radio P1. Om du har 56 minuter över, exempelvis när du pendlar med tåg/buss eller är ute och promenerar, är detta ett bra sätt att investera din tid. Lyssna på Kjell. Han har många bra reflektioner, härliga historier och en energi som smittar.


Må väl! Vi ses!